söndagsuppdatering

söndagsuppdatering

Och så var ytterligare en vecka förbi. Har varit en ganska lugn vecka med tanke på min dunderförkylning, som äntligen börjar ge med sig.

I måndags var jag, som jag redan berättat i ett tidigare inlägg, på vårdcentralen. Lillkillen fick passa på att spendera lite kvalitetstid med mormor. I Onsdags var vi i uddevalla hela lilla familjen. Vi lämnade tillbaka varor på IKEA och passade på att växla in gamla mynt. Tobias hade en stor glasburk som han samlar mynt i i hur många år som helst. Jag har sagt till honom hela sommaren att växla in dem men det har inte blivit av. Så, i onsdags, med en dag tillgodo, passade vi på att växla in dem. Blev en ganska mysig summa på kontot. På kvällen svängde vi förbi Junkyard på shoppingkväll. Det blev ett par nya mjukisbyxor och en tröja. I Fredags var jag och lillkillen i Marstrand. Trots väldigt tråkiga omständigheter (begravning) var det trevligt att träffa släkt man inte träffat på länge. Det blir så kluvet i sådana situationer. Självklart är det sorgligt att behöva träffas under dessa omständigheter men samtidigt som man är glad att träffa alla. Det blev en lång dag för lillkillen men han var väldigt glad att få träffa massa nya människor, framförallt sina sysslingar. Igår var vi bara hemma och tog det lugnt. Åt godis och kollade på film. Jag stensomnade innan klockan var ens elva, var hur trött som helst. Var kanske förkylningens sista dödsryck för idag har jag mått relativt bra.

helgmys

Idag har vi bara slappat. Samtidigt som jag blir bättre blir sambon sämre. Hans tur att drabbas av dödsförkylningen. Håller tummarna för att han inte ska ta lika mycket stryk som jag gjorde. Sen kom svärföräldrarna på besök. Det bjöds på gofika och bebisbus.

I veckan gjorde jag även den sista touchen på babyfilten. Den blev lite för liten för att ha som överkast på spjälsängen men lillkillen verkar gilla den ändå.

SaveSave

Bullet journal – September setup

Bullet journal – September setup

Bullet journal

Tänkte dela med mig av min september-setup. Kanske måste börja från början. Jag har alltså en bullet journal, för er som inte vet vad det är, kort sagt är det min kalender, min dagbok, min att göra lista och min anteckningsbok. För bättre förklaring och mer information kolla in länken ovan. Jag har lite allt möjligt i min Bujo (förkortning för Bullet journal) men tänkte dela med mig av min layout för denna månaden.

Månadsmodul

Jag har en klassisk månads layout, där jag kan fylla i möten, event, födelsedagar och liknande. Jag har även en separat sida för alla årets födelsedagar men det är månadslayouten jag kollar dagligen. Än så länge ser månaden ganska tom ut, har inte så mycket planerat och har inte hunnit fylla i riktigt allt än.

bullet journal september setup

 

Tracker och ”att göra” lista

Min ”dagliga vanor”-tracker. Har provat lite olika varianter men det är denna form jag tycker bäst om. Än så länge, vem vet, nästa månad kanske jag provar något helt nytt.

Min ”Att göra” lista. Det här uppslaget är nog det som ändrats mest genom hela Bujon. Jag har haft svårt att hitta en form som jag tycker om och som fungerar. Dessa listor blir snabbt överfulla och röriga. Nu provar jag att med hjälp av post-it organisera listan. Då kan jag lätt ta bort post-it lapparna när listan blir full och behöver fyllas på. Eller om det helt enkelt börjar bli ont om plats så kan jag enkelt möblera om. Jag återkommer vid månadens slut om utvärdering av denna variant.

Bullet journal september setup

 

 

Dessa tre moduler är de jag använder och uppskattar mest. Någon annan där ute som kör med en Bujo? Vad tycker ni? För mer inspiration kan ni alltid kolla in min Bujo boardPinterest.

Inslussning – Den bästa berg- och dalbanan

Inslussning – Den bästa berg- och dalbanan

 

Jag under min första inslussning

Idag bjuder jag på en liten nostalgitripp. Det enda intressanta som händer i mitt vardag just nu är blöjbyten, flaskmatning, snorpapper, flytande föda och feberfrossa. Jag har åkt på en sjuhelvetes förkylning som försöker ta kål på mig. Den ytte pytte lilla gnutta energi jag har går åt till att försöka underhålla lillkillen. Efter en helg med feber över 39 grader så blev det ett besök till vårdcentralen idag.

Vårdcentralen jag går på ligger bredvid Högskolan Väst i Trollhättan, för att komma till vårdcentralen behöver man köra igenom campusområdet. När jag svängde in mot vårdcentralen möttes jag av stora skaror glada studenter. Vissa i färgglada Phaddertröjor och andra med färgglada “nollebrickor” kring halsen. En gnutta nostalgi infann sig och jag kände hur det drog lite på smilbanden.

Nostalgitripp

Efter besöket på vårdcentralen skulle jag förbi apoteket en sväng. Apoteket ligger mitt i stan i Trollhättan. På vägen mot centrum omsluts jag av stora grupper glada människor. De pratar, skrattar och tittar nervöst på varandra. Det drar på smilbanden igen. Man kan nästan känna hur luften är full av förväntan, nervositet och energi i grupperna. De håller ihop, varje “utbildning för sig”. För en kort sekund, medans vi väntar vid övergångsstället, känner jag mig som en av dem. Jag minns så väl hur det kändes den där första dagen. Första dagen i ny klass, första dagen på ny skola, första dagen i ny stad, den allra största första dagen som jag kan minnas. Jag väcks ur mina minnen av att folkmassorna börjar röra på sig.

De går inte så långt, på andra sidan gatan ligger en bankomat. Haha, jag kommer ihåg det här. Alla ställer sig i den flera meter långa kön för att ta ut kontanter. På min tid (för 7 år sedan) var man tvungen att ta ut kontanter av 3 anledningar.

  1. För att betala kåravgiften och få ett superhäftigt inslussningen-armband (som man var tvungen att ha för att få gratis inträde till studentpubben bland annat).
  2. För att man var hungrig och de grillade hamburgare på kåren och de tog bara kontanter.
  3. För att kunna köpa öl på studentpubben.

Jag lämnade studentgrupperna vid bankomaten och gick vidare med ett stort leende.

Första dagen

Det känns som att det var igår, ändå är det 7 år sedan jag stod där. Jag kommer ihåg hur sprängfylld av energi jag var när jag gick till högskolan den morgonen. Energisk, förväntansfull, supertaggad och lite nervös. Jag minns hur jag fick följa anvisningarna för att komma till rätt undervisningssal där de i min “klass” skulle träffas. Jag minns hur jag kom in i rummet och snabbt svepte med blicken över alla de andra i rummet. Kände alla varandra? Alla verkade ha sån koll, de lunkade in med säker stil, satte sig ner, små pratade med grannen och väntade på att hela kalaset skulle börja. Jag var varken lugn eller säker. Om man tittade riktigt noga kunde man nog se hur jag vibrerade av exaltation.

Jag var aldrig rädd, jag älskar sådana här situationer. Men nu till den stora frågan, var skulle jag sätta mig? Alla vet ju att det är här det avgörs. Ska man sätta sig mitt i den tomma ytan utan någon omkring sig och bli stämplad som “ensamvargen” som inte vill samarbeta med någon, i tre år. Eller, ska man vara den som är sådär konstig och som knör ner sig bredvid en helt främmande människa. Jag tillhör det sistnämnda slaget. Men det allra viktigaste är ju vem man sätter sig bredvid. Den personen blir ju ens nya bästa kompis, en trogna kompanjon och partner i de kommande tre åren.

Ska jag vara helt ärlig kommer jag inte ihåg personen jag satte mig bredvid. Minns varken namn eller utseende. Visserligen hoppade jag av denna utbildning efter ett halvår men den personen jag satte mig bredvid var inte den jag umgicks med i de 6 månaderna i alla fall.

Inslussning

Alla måste få uppleva en inslussning. Först vill jag bara säga att Högskolan Västs studentkår var helt fantastisk. Bemötandet och mottagandet var helt otroligt bra. Man fick snabbt en storasyster (phadder) som man kunde känna sig trygg med och som gav en mentala klappningar på huvudet som sa “ det kommer bli bra, det är ingen fara”.

Det är svårt att beskriva en inslussning. Rent tekniskt är det en rad evenemag för nya stundter med mål att introducera dem till högskolan, staden och andra studenter. Men en inslussning är sååååå mycket mer. Om du läser detta, har varit med om en inslussning och inte fattar vad jag menar, sorry, då har du gjort inslussning helt fel. Tänk dig en brant berg- och dalbana. Den där nervkittlande känslan i magen, hur du kastas mellan förväntan, kittlande rädsla, glädjefylld tyngdlöshet och framförallt en ordentlig energikick. Jag får skrivkramp, jag kan inte hitta det perfekta sättet att beskriva det här kalaset. Förutom alla roliga evenemang som anordnades så rusar alla fantastiska människor jag träffade genom huvudet.

Visdomsord

Jag fick dessutom äran att uppleva denna härliga berg- och dalbana två gånger, eftersom jag hoppade av min första utbildning (sjuksköterska) och ett år senare började plugga digitala media. Mitt råd till alla, HAR NI CHANSEN ATT DELTA I EN INSLUSSNING, GÖR DET! Nu ligger jag här i soffan och minns härliga tider och känner mig smått avundsjuk på de stunder jag mötte idag. Inslussningen ledde till att jag gick med i fler utskott, både intresseutskott och utbildningsutskott vilket har gett mig fler erfarenheter och ett brett kontaktnät.

Jag vill avsluta med att ge en bamsekram till Hanna, Gabbi, Marcus, Björn, Peter och Alexandra som lämnade fina avtryck i mitt minne. Och självklart lika stora kramar till Anna, Ester, Rickard, Joakim och Erik som jag fick äran att lära känna under min andra inslussning.

SaveSave

SaveSave

Bebis och husdjur – hur de fungerar ihop

Bebis och husdjur – hur de fungerar ihop

Har förstått av diskussioner på olika forum att många funderar över hur Bebis och husdjur går ihop. Även jag funderade över detta under graviditeten så tänkte att jag kan dela med mig av vår situation.

Våra husdjur

Vi har två katter, Alma och Sprajt som är ca 3,5 år gamla. De är väldigt fästa vid oss, framför allt sambon. Alma är supersocial och ska alltid vara med, gärna så nära som det bara går. Hon ska ha all uppmärksamhet hela tiden. Hon är även väldigt smart. Hon har lärt sig själv att öppna lådor skåp och till och med dörrar här hemma. Hon vet precis vad hon inte får göra men gör det ändå för att får uppmärksamhet. Hon är ganska rädd av sig. Höga och främmande ljud är livsfarligt. Går man in med skor springer hon och gömmer sig och sambon ska helst inte ha keps på sig, för den är lite läskig.

Sprajt är vår knasboll. Han är klumpig, korkad och konstig men ack så underbar. Han har ingen uppfattning om hur stor och tung han är vilket har resulterat i flertalet trasiga lampor (han tror han får plats mellan fönstret och lampan på fönsterbrädet), otaliga dunsar i golvet då han inte riktigt haft koll på hur långt han skulle hoppa, oändligt många spyor (han äter allt, storlek,konsistens, doft och smak spelar ingen roll) och så har han lyckats trilla ur vår säng ett par gånger. Trots detta är han vääääldigt kelsjuk, mest med mig och sambon. Han älskar att krypa in i och under saker, påsar, mattor och filtar är favoriterna. Han är inte rädd för något och ääälskar mat. Tilläggas bör att detta är sambons katt, Sprajt ska vara där Tobias är hela tiden. Går Tobias på toa, sitter Sprajt utanför dörren och gnäller tills han öppnar.

Under graviditeten

Under graviditeten var båda två väldigt gosiga med mig och magen. Vissa påstår att katter (och djur i allmänhet) kan känna på sig att det är en till liten människa i magen. Av att döma hur våra katter reagerade på den växande magen så stämmer teorin i allra högsta grad. Jag funderade en del på hur det skulle bli när bebisen kom, hur skulle katterna reagera? Hur skulle bebisen reagera? Jag var mest orolig för Almas reaktion. Hon var ju så van vid att få massa uppmärksamhet och att få vara med hela tiden. Och att hon dessutom var livrädd för höga ljud kändes inte som bästa kombon med en bebis.

När det började dra ihop sig och alla bebissaker (säng, vagn, babygym osv) var på plats upptäckte jag ett problemområde jag inte tänkt på. Sprajt hade gjort alla dessa saker till sina. Han hoppade upp i vagnen, sov i spjälsängen och lekte i babygymmet. Det var katthår överallt. Jag försökte så gott jag kunde att hålla honom borta men han lyckades smita dit ändå. Detta är något vi har problem med än idag. Lägger jag inte något över vagnen kryper han in i den, dom gångerna jag har glömt det har jag fått rolla vagnen i 20 minuter för att få bort allt katthår. Babygymmet var mer omtyckt av Sprajt än av lillkillen så där anstränger jag mig inte så mycket. Leksakerna som hänger där är lite gnagda i kanterna av att Sprajt springer dit och biter i dem. Spjälsängen är lite jobbigare. Den står bredvid vår säng i sovrummet och där kan det inte vara stängt hela dagarna på grund av luftcirkulationen. Därför har jag nu virkat ett överkast så jag slipper rolla lillkillens sängkläder varje dag.

Lillkillens ankomst

När vi kom hem  med lillkillen var det ganska häftigt att se katternas reaktion. De var såååå nyfikna. Lillkillen satt och sov i bilbarnstol och vaknade inte av katternas nosande. Så fort han rörde sig flög Alma två meter upp i luften men hon var ändå tvungen att fortsätta utforska. Sprajt luktade lite, tittade lite sen gick han och gosade med sambon. Så intressant tyckte han det var.

Sprajt har fortsatt vara ganska ointresserad av lillkillen, han luktar lite på honom emellanåt men annars struntar han i honom. Han vill gärna inte vara i samma rum när lillkillen börjar gnälla. Sprajt är den första som flyr fältet. Alma däremot, hon ÄLSKAR lillkillen. Hon ska vara med honom hela tiden. Jag och sambon har blivit nedprioriterade. Så fort lillkillen börjar gnälla kommer Alma springandes till mig och jamar, som att säga att “nu är det något som är fel, du måste komma”. Så håller hon på tills jag går dit. Hon vaktar lillkillen hela tiden, ser till så att han har det bra. Hon gosar med honom, hon tvättar honom (när hon får chansen, jag brukar försöka puffa iväg henne) och har vi varit ute är det första hon gör att springa fram till lillkillen och kolla läget.

Nuläget

Det som har varit det största problemet är att båda katterna, framförallt Alma är vana vid att vara oss. De går, sitter och sover oss. VIlket inte har varit ett problem förrän nu. Alma tror ju hon kan göra likadant med lillkillen. Än så länge har det inte skett några olyckor då vi haft koll så fort Alma varit i närheten men vid några tillfällen har hon börjat sätta tassarna på honom. Då får man snabbt vara där och putta bort henne. Hon börjar förstå att hon inte får vara honom. Sen blir väl detta lättare när lillkillen blir större och själv kan putta bort henne om det gör ont tänker jag.

Den allra största omställningen har varit sovplatserna. Både Alma och Sprajt har sedan dag 1 sovit hos oss i vår säng, på oss, bredvid oss och emellan oss. När lillkillen kom in i bilden blev det ändring på det. Vi fick börja sova med stängd dörr för att inte katterna skulle hoppa upp och lägga sig hos lillkillen. Eftersom vi på natten inte kan hålla koll. Men även detta blir säkert lättare när lillkillen blir större och kan putta bort dem själv.

Avslutningsvis måste jag säga att lillkillen älskar sin nya bästa kompis Alma. Han gosar (om än liiite hårt än) med henne, skrattar åt henne och försöker smaka på hennes päls (inte till mammas förtjusning).

Så ser det ut just nu, fortsättning följer helt enkelt.

Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Sjukstuga

Sjukstuga

Lillkillen och lillkusinen på kräftskiva.

 

Dåligt med uppdatering det senaste. Har inte haft någon ork på kvällarna, vilket är den tid jag har för mig själv och möjlighet att landa här. Har egentligen inte hänt så mycket här. Vi var på kräftskiva i lördags, hos sambon morbror med familj. Äntligen fick jag passa på att vräka i mig kräftor och räkor. Sambon tycker räkor är dålig mat eftersom de är så oeffektiva. Det tar lång tid att äta och är typ ingen näring. Så, kräftskivor är mitt tillfälle att ta ikapp för ett helt år.

Vi har haft en mäklare här för att värdera lägenheten. Inte för att vi ska flytta just nu utan mest för att vi ville få en värdering nu när badrummet är klart. Vi hade inte tänkt renovera så mycket mer här hemma och ville väl mest få en professionell bedömning på det jobb vi gjort. Samt stämma av om det är någon idé att renovera köket. Värderingen gick bra, vi fick ingen slutgiltlig summa direkt men mäklaren sa att vi hade gjort ett bra jobb samt att lägenheten var “attraktiv”. Det känns bra, vi får se var det landar.

Sen har vi blivit sjuka. Eller ja, jag och lillkillen har blivit rejält förkylda. Det började med lillkillen igår kväll. Han var tät i näsan och gnälligare än vanligt vid läggdags. Inatt vaknade jag av att han gnällde, kände på honom och han var glödhet. Febern visade 39,4. Efter en lång och jobbig natt hade febern gått ner något. Jag vaknade med jättesvullen hals, rinnande näsa och feber. Superkul. Lillkillens feber gick upp igen och det blev ett besök hos farbror doktorn. Efter undersökning och provtagning konstaterades det inte var några bakterier som ställer till det, utan att det troligtvis bara är en virusinfektion. En vanlig sketen förkylning helt enkelt. Så nu ligger vi här och snörvlar ikapp. Dock är lillkillen “aningen” mer gnällig än mig. Det där med att andas med munnen och ha napp samtidigt är inte så värstan roligt. Återstår att se hur mycket jag får sova inatt.

 

SaveSaveSaveSaveSaveSave

Önskelista

Önskelista

Skulle egentligen bara kolla om det fanns något jag behövde på rean. Hehe, blev lite ”vill ha” spanande. Det enda jag behöver är ett par mjukisbyxor, men jag skulle ju inte tacka nej till att ha dessa godingar i garderoben. Alla plaggen kommer från Junkyard, länkar till varje plagg finns nedanför bilden.

Rosa hoodie
Adidas T-shirt
Nike leggings
Fila hoodie
Sweet long hoodie
Rosa longsleeve
Mjukisbyxor
Vans longsleeve
Svart klänning
Svart longsleeve

Lite update

Lite update

Dagarna rullar på. Det händer inte så mycket, eller det är inte så mycket variation mellan dagarna. Vi äter, sover, byter blöja, promenerar, skrattar och gooooosar. Livet är helt klart mycket bra!

I lördags var det ett år sedan vi plussade (positivt resultat på graviditetstestet för er som inte hänger med i svängarna). Helt galet att det redan är ett år sedan. Fast å andra sidan känns graviditeten som ett avlägset minne trots att det inte var så värst länge sedan jag var gigantisk och vaggade fram med en sparkande bebis i magen. Jag håller på och filar på ett inlägg om graviditeten. Har blivit ombedd att berätta vår historia då allt trots komplikationer fick ett väldigt lyckligt slut. Men det inlägget får ni vänta lite på, det är så mycket känslor som bubblar upp vilket gör att det tar lite tid. Resan till plusset var även den en krokig väg, kommer ett inlägg om det också någon gång i framtiden. Fast kanske borde skriva det inlägget först. Jaja, fortsättning följer helt enkelt.
Nu ligger jag och slappar i soffan och kollar på “Jorden runt på 6 steg”. Jag tycker det är en ganska rolig program idè, dessutom tycker jag om Filip och Fredrik. Det blir liksom aldrig tråkigt med dem. Nä, nu ska jag jobba på min babyfilt så den blir färdig någon gång.

Lördag

Lördag

Idag har jag fått sovmorgon, lycka! Eller ja, väcktes vid sju för matdags. Sen somnade vi om och nästa måltid tog pappa. Tror jag sov till typ 13. Måste ha stensomnat efter att jag vaknade när det var dags för måltid nr2 (10.30-isch). Blev lite chockad när jag vakna om mobilen visade 13.00. Kan dock inte påstå att jag känt mig speciellt utvilad idag.

Annars har det varit en lugn lördag. Blev en tripp till Överby, Maxi rättare sagt, för att köpa ersättning. Det är så retligt att de inte har den ersättning vi använder här på Ica i Vargön.

Påvägen hem köpte vi med oss pizza och kvällen spenderades i soffan framför Sons of Anarchy. MYS.

pizza

Igår stod det städdag på schemat och fick gjort förvånansvärt mycket, i städväg. Sen kom mamma på besök, vi fikade och hon tog en promenad med lillkillen. Jag hade ju kunnat lägga den timmen på att städa men “what’s the fun in that”. Så jag la mig på sängen och halvsov istället. Man får ju passa på liksom. Jag fick en jätte gullig bok av mamma, Brev till min bebis. Det är en bok fylld med massa brev man kan fylla i och ge till sitt barn i framtiden. Vissa hade givna titlar medan andra var helt blanka. Hur charmig som helst.

Brev till min bebis

 

Nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av en lugn lördagkväll, eller kanske ska ta tag i den där högen med stryktvätt som har kastar elaka blickar på mig i flera dagar. Hmmm

SaveSave

Amma eller inte?

Amma eller inte?

Som rubriken lyder, att amma eller inte. För vissa är svaret självklart, för andra inte är det inte lika lätt. Vissa bestämmer sig redan innan bebis ankomst att de inte ska amma, andra ska amma till vilket pris som helst.

amma

Att amma eller inte?

Jag hade bestämt mig för att jag skulle amma. Det var väl så man skulle göra, det bästa för barnet liksom. Förutsatt att min kropp försedde mig med mjölk. Reflekterade inte så mycket mer över det utan utgick mer eller mindre från att jag skulle amma. Det där med mjölken verkade ju inte vara något problem eftersom jag typ två veckor innan förlossningen började läcka som en vattenspridare.

Men så kom lillkillen, och där låg han på mitt bröst och fattade nada. Han hittade till bröstvårtan men det där med att man skulle få mat ur den var ett mysterium. I säkert 12 timmar kämpade en vrålhungrig bebis för att få mat. Vi provade allt, olika ställningar, amningsnapp, ja allt. Inget funkade. När nattskiftet på BB gick på kom det in en undersköterska som provade att låta lillkillen suga på hennes finger. Hon märkte direkt varför vi inte fått ordning på amningen. Han sög jättebra men han puttade på med tungan. Han försökt suga samtidigt som han försökte putta ut hennes finger med tungan.

 

”Kan man amma ska man amma”

Eftersom lillkillen vid det här laget var vrålhungrig fick jag handpumpa ut lite och ge på sked. Gissa om han blev nöjd. Men att hålla på så var ju inte hållbart i längden. Jag hade ju läst innan om att man kunde använda sig av olika typer av pumpar men visste inte så mycket mer än det. Vi fick höra att de hade bröstpumpar på BB men de sa till oss hela tiden att “kan man amma, ska man amma!”. Jag kände mig som världens sämsta mamma! Jag hade en bebis som var vrålhungrig och jag kunde inte göra något åt det. Vi bad upprepade gånger om att få prova att pumpa och ge på flaska men utan resultat.

När morgonskiftet gick på fick vi en ny undersköterska, tacka gudarna för henne. Det första hon sa när vi förklarade hur jobbig natten varit va “men herregud, jag ska fixa en pump nu direkt”. Sagt och gjort, in rullade en elektrisk pump och med den en flaska. Efter fem minuter vid pumpen vräkte lillkillen i sig mjölken ur flaskan. Han hade inga problem att ta flaskan.

Nu stod vi ju då med frågan, fortsätta jobba med amningen eller gå över till pump och flaska? Hade jag fått frågan direkt när det inte funkade med bröstet hade jag sagt ja till pumpen direkt. Men efter att alla barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor på BB hade präntat in att MAN SKA AMMA, så var valet inte lika lätt. Jag, i min hormonstorm, satt och grät över att jag var så hemsk som ens övervägde att inte ge mitt barn den viktiga närheten av amning. Efter mycket funderande från min sida beslöt jag mig för att pumpen nog var det bästa alternativet för lillkillen. Han behövde maten mer.

Ersättning

Pumpningen fungerade jättebra. Men de upptäckte snabbt på BB att vår lillkille var väldigt stor i aptiten, större än vad jag kunde förse honom med. Så redan på BB fick vi börja komplettera med ersättning.

Vi fixade en pump och köpte med oss ersättning hem. Efter några dagar hade ångesten över att inte amma släppt. Matstunderna var ändå väldigt nära och intima så det kändes jättebra. Sen kom ett bakslag, jag åkte på uvi och var tvungen att gå på antibiotika i 10 dagar. Antibiotikatabletterna jag fick utskrivna skulle vara OK vid amning men vi upplevde ändå att lillkillen fick ont i magen av dem. Så vi bestämde oss för att hålla upp med amningen tills kuren var över. Under tiden fick han enbart ersättning men jag fortsatte pumpa ur för att hålla igång produktionen. Trots täta pumpningar så sinade mjölken efter ett tag. Dessutom var det svårt att få tillfälle att pumpa när Tobias gick tillbaka till jobbet och jag blev ensam med lillkillen. Det blev liksom dubbelt jobb jämfört med amning.

Kort sagt, efter ca 1 månad gick vi över helt på ersättning. Skuldkänslorna över att vara en dålig mamma kom tillbaka. Men efter att ha hört från släktingar som enbart kört på ersättning och en fantastisk sjuksköterska på BVC så lugnade det sig.

 

Magknipet

Vi körde till en början med Sempers lemolac. Bara några dagar efter att vi gått över till enbart ersättning kom stormen. Magontet. Lillkillen hade sånt magknip att han gallskrek flera timmar i sträck på kvällarna. Läggningen var en mardröm. Mitt hjärta krossades totalt och skuldkänslorna gjorde sig påminda. Med råd från BVC började vi med Minifom(magdroppar), Laktulos och pysventiler. Visst blev det bättre men det blev långt ifrån bra. Semper var den ersättning de rekommenderade (och använde) på BB så vi funderade aldrig över det.

Men så läste vi lite om de olika ersättningarna på nätet, om andras erfarenheter. Vi beslutade oss för att prova Nestles NAN Sensitive  istället. Slå på trissor vilket skillnad det blev. En betydligt nöjdare bebis. Strax därefter bytte vi även märke på nappflaskorna och då blev allt ännu bättre. Idag fungerar magen prima och vi använder varken magdroppar eller Laktulos. Han kan få en pytteliten mängd Laktulos någon gång ibland när vi märker att han är lite trög i magen.

Så, att amma eller inte? Mitt råd till alla blivande mammor är att ta det som det kommer. Vår son mår hur bra som helst, har knutit an helt underbart mycket till både mig och sin pappa och blir alltid mätt och nöjd. Visst finns det för- och nackdelar med båda valen men huvudsaken är att BÅDE mamma och bebis ska må bra. Inför eventuellt kommande bebisar kommer jag likt denna gången gå in med inställningen att amma om allt funkar. MEN jag är betydligt tryggare i att båda alternativen är okej och att jag inte ska lyssna så mycket på omgivningen utan göra det som jag känner är bäst för både mig och bebisen.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Vardagsäventyr i Alingsås

Vardagsäventyr i Alingsås

Vardagsäventyr i ett somrig Rödene

Sommar i Rödene.

Tjoho. Idag har vi varit ute på ett litet vardagsäventyr. Jag har varit hos tandläkaren så då passade vi på att ta en eftermiddag i Alingsås. För förtygligande så går jag fortfarande hos min tandläkare i Alingsås trots att jag numera är bosatt i Vargön. Låter kanske lite omständigt men jag är så himla nöjd med min tandläkare på Tandvillan. Dessutom har jag fortfarande delar av familjen kvar i Alingsås så då kan man passa på att umgås med dem.

Att gå till tandläkaren är ju alltid ett äventyr, visserligen ett dyrt äventyr. Man vet aldrig vad de hittar. Det var dessutom nästan två år sedan jag var hos tandläkaren. Man brukar gå en gång om året men förra året var det fullproppat med jobb så jag fick aldrig tillfälle. Sen kom graviditeten och det fruktansvärda illamåendet. Usch, det var hemskt, vissa dagar klarade jag inte ens av borsta tänderna. Trots lång tid och dåligt borstande under graviditeten såg allt ändå ganska okej ut. Eller ja, en tand som var ”dålig”, ett hål som måste lagas eller eventuellt rotfyllas. Den tanden har krånglat en tid nu så blev inte direkt förvånad. Förövrigt var det bara mina visdomständer som krånglade men det har de alltid gjort så ingen nyhet direkt.

Medan jag var hos tandläkaren fick lillkillen vara med Morfar. Tror de hade trevligt. Morfars hundar är ju hur roliga som helst så han hade nog roligt. Dock var det ju väldigt tråkigt att sova när man kunde kolla på hundarna så lillkillen har inte sovit så mycket under dagen. Vilket resulterade i en aningen omständig läggning. Men nu sover han gott i alla fall.

Sen stannade vi kvar i Rödene och hängde lite med gänget samt åt lite god mat innan vi styrde bilen hemåt. Nu ligger jag i soffan och ska försöka virka några längder på min babyfilt. Secret life of Walter Mitty rullar i bakgrunden. Lugn och skön torsdagkväll med andra ord!