Browsed by
Kategori: Bebislivet

Babyprylar – min topp 3

Babyprylar – min topp 3

babyprylar

Innan lillkillen kom så vet jag att jag hade ett rent helvete med att försöka lista ut vad man behövde köpa. Barnvagn, bilbarnstol, skötbord, spjälsäng osv var ju självklart men på alla “att köpa innan bebis kommer”-listor innehöll ju även andra saker. Babyprylar var en djungel. Är fortfarande en djungel. Tänkte jag skulle tipsa om min topp 3 över babyprylar som egentligen inte är ett måste men som jag inte hade klarat mig utan. Kanske har ni andra tips? kommentera gärna i så fall.

Babynest/myspöl

Jag hade aldrig hört talas om babynest (eller myspölar som de också kallas) förmäns en vän lade upp en bild på Instagram. De fick barn i samband med att vi plussade så i den vevan hon lade upp en bild på ett babynest de fått. Efter en snabb googling förstod jag att det var en ganska stor grej.

Vårt babynest är hemma gjort, tusen tack till M (pappas fru) som fixade det. Extra tack för det härliga trycket, vilket jag fått veta var min pappas bidrag till projektet. Vi har använt babynestet sen dag 1. Lillkillen har älskat att ligga i det. Vi slutade använda vårt babynest när lillkillen var ca 3 månader. Då rullade han över själv och babynestet var mest i vägen. I sängen skulle han absolut sova på mage och var han vaken ville han ha utrymme att vända och röra sig på.

babyprylar - babynest

Fördelar med babynestet:

  • Höga kanter som förhindrar att barnet “trillar ur”. Eller egentligen är de inte så höga, men de är tillräckligt höga. Han kunde inte rulla över dem. När han började rulla över själv, vid 3 månader var han såpass stor och stark att han klängde sig över kanterna. Då slutade vi använda babynestet.
  • Skydd i sängen. När lillkillen sov emellan oss i vår säng låg han alltid i babynestet om vi också sov. Att samsova kan vara, och var för mig, läskigt till en början. Jag var rädd att jag eller sambon skulle klämma, eller rent av rulla över lillkillen. Låg han i babynestet blev det som en egen säng i sängen för honom. Jag kände mig tryggare. I början sov lillkillen nästan enbart i vår säng på nätterna och då var babynestet helt perfekt. I takt med att han blev större och sov i sin egen säng slutade vi använda babynestet i vår säng.
  • Bra vid förflyttningar när lillkillen sov. Om han tillexempel somnade i nestet i soffan var det jätte smidigt att flytta honom till sängen (eller andra ställen). Han vaknade inte.
  • Trygghetskänsla. I början tycker småbarn om att ligga lite “inknödda”, i alla fall vår lillkille. Eftersom de legat så ihopvecklade i magen ger det en viss trygghetskänsla. När han började sova i egen säng låg han i sin säng i babynestet. Dels för att han ofta somnat i det(som jag nämnde här ovan) och dels för att det blev lite varmare och gosigare.

Att tänka på

Självklart kan man lösa allt detta på andra sätt, bullra upp med kuddar, linda in med filtar osv. Men då finns det andra orosmoment som kvävning och liknande. Jag rekommenderar varmt att införskaffa ett babynest. De finns att köpa i olika storlekar och varianter och är inte så svåra att sy själv som jag förstått det.

Viktigt att tänka på är ju att även om man använder babynest ska man alltid ha uppsikt på barnet, de kan rulla över kanterna och ta sig ur. Sen finns det en del saker man bör tänka på när man syr ett eget babynest, mer information om det finns på i denna artikel från konsumentverket.

Babysitter

Detta är ingen ny uppfinning, vet inte hur gammal den är men vet att jag hade en när jag var liten. Sambons används fortfarande hos farmor och farfar och är nog lika omtyckt av lillkillen som av hans kusiner som den var av pappa. Det finns en uppsjö av modeller och tillverkare som varierar i funktioner och pris. Vi fick våran i julklapp innan lillkillen kom. Den hade rekommenderats av min bonusmorbror som fått barn tidigare det året.

Vi har en Babybjörn balance soft och den är kanon. Den har även fått väldigt bra betyg på bäst-i-test. Vi började använda babysittern redan när lillkillen var ca 2 veckor gammal. Vår lillkille var redan från födseln väldigt stark i både nacke och rygg så han hade inga problem att sitta i den.

Vi har även köpt till en lekbåge till vår babysitter. Vi har en som är gjord för babysittern men även dessa finns i en uppsjö olika modeller och tillverkare. Kan varm rekommendera att införskaffa en lekbåge. Vår lillkille kan sitta långa stunder och leka för sig själv med lekbågen. Ger man honom andra leksaker kastar han iväg dem och man får hela tiden plocka upp dem åt honom. Lekbågen är ett perfekt verktyg för att öva barnet på att “leka själv”.

babyprylar - babysitter

Fördelar med babysitter:

  • Trygg sittplats för lillkillen. Babysittern är stabil och fastspänningsanordningen gör att det känns tryggt att sätta ner honom i babysittern. Man vet att han sitter där och inte kommer någon stans. Vi har honom i babysittern dagligen. Om vi äter vill han gärna sitta med och titta på TV och eftersom det är lite krångligt att ha honom i knät när man äter är babysittern perfekt. När lillkillen precis har ätit och jag behöver ta hand om något och inte kan ha honom hos mig är babysittern perfekt. I vanliga fall brukar jag lägga honom på mage på lekfilten på golvet. Men när han precis har ätit och en stund efter det är det inte så optimalt att ha honom på mage. Och lägga honom på rygg är inte aktuellt, han rullar över till mage direkt.
  • Säker “avlastningsplats” när mamma behöver båda händerna. Om jag behöver göra något, exempelvis gå på toa eller laga mat och liknande är det fantastiskt skönt att ha babysittern. Sätter jag honom där vet jag att han sitter där. När jag ska duscha och inte kan vara precis bredvid och hålla koll brukar jag ställa in babysittern i badrummet och ha honom sittandes där. Då kan jag hålla lite koll men behöver inte vara exakt bredvid hela tiden.
  • Stort plus är att denna modellen går att ha i olika lutningslägen, från nästan liggandes till upprätt sittandes. Dock är det bara upprätt sittandes som gäller nu för tiden. Har man den liggandes drar han sig bara upp i lekbågen.

Att tänka på

Värt att tänka på är att inte låta barnet sitta längre stunder. Vi fick en mild tillsägelse på BVC om detta då lillkillen gärna lutade huvudet åt ena sidan och under en period då huvudet växte som mest fick lite sned huvudform. Detta rättade till sig fort och tror inte att det var babysittern som orsakade det eftersom han alltid sov på en sida (vi försökte få honom att ligga med huvudet åt andra hållet men det var lönlöst).

Babywatch

Babywatch, babyvakt, nany cam, kärt barn har många namn. Vi pratade innan lillkillen kom om att införskaffa en babymonitor men vi bestämde oss för att avvakta. De första dagarna med lillkillen ville man ju inte släppa honom ur sikte en sekund men i takt med att man blev varmare i föräldrakläderna så kände man att det hade varit skönt med en babymonitor. Tror vi köpte våran när lillkillen var mellan 1-2 månader.

Vår babywatch

Babykameror finns i miljontals varianter, vi har en iNanny. Den har Nightvision, ljudalarm, termometer, två-vägs-kommunikation, vaggvisor och alarm. Vi valde alltså en modell med både ljud och video. Kan starkt rekommendera en med video funktion. Vidoekvalitén är jätte bra både i dagsljus och när den går över till nightvision. I båda lägena kan man tydligt se hur han andas, vilket jag tyckte var den största fördelen. Man kan även zooma in kameran. Så fort den registrerar ljud lyser små varningslampor ifall man satt monitorn på ljudlös.

Kameran är liten och smidig. Kameran måste vara ansluten till strömkälla men sladden är väldigt lång så det har aldrig varit ett problem. Monitor enheten är även den liten och smidig och har lång batteritid. Den laddas via eluttag med tillhörande sladd (som för övrigt är samma som den till kameran).

babyprylar - babywatch

Vilken räddning den var. Helt plötsligt kändes det som man fick hur mycket fritid som helst. När lillkillen sover på dagarna kan jag lägga honom i hans säng, starta kameran och göra lite vad jag vill. Även på kvällarna när lillkillen somnat kör vi med babywatchen. Man blir liksom så mycket friare när man kan hålla koll på honom utan att fysiskt vara precis bredvid.

Det var min topp tre. Som sagt alla tre finns ju i massa olika varianter och i olika prisklasser. Babynestet och babysittern hade vi redan innan lillkillen kom. Så här i efterhand hade jag även sett till att ha babywatchen från början.

Vill ha

Vill ha

1. Skjortbody från H&M 149:-

2. Munkjacka från H&M 99:-

3. Sneakers från H&M 149:-

4. Sweatshirtoverall från H&M 179:-

5. Bomullstopp från H&M 99:-

6. Velourpyjamas från H&M 129:-

7. Body med topp från Lindex 129:-

8. Cookiemonster-pyjamas från H&M 299:-

9. Converse från Ellos 299:-

10. Randig tröja från Lindex 149:-

11. Pyjamas från H&M 249:-

12. Trikåbyxa med fötter från H&M 149:-

13. Randig body från Kappahl 129:-

14. Björnoverall från H&M 199:-

15. Omlottbody från H&M 149:-

16. Justice League joggingset från Ellos 449:-

SaveSave

Att aktivera en bebis

Att aktivera en bebis

Att aktivera en bebis är inte alltid så lätt men idag har vi varit på äventyr. Vi lunchdejtade med J och lille N, vi promenerade till Hemköp och köpte lite PicaDeli-sallad. I min värld, sååå lyxigt. Jag orkar aldrig fixa sån sallad själv. Efter maten var det föräldragruppsträff på öppna förskolan. En mysig liten grupp föräldrar (idag var det bara mammor) och små bebisar som alla är födda i maj. Vi tänkte även att vi skulle gått på babysim nu ikväll men lillkillen är ganska trött och det blev lite tajt med tid så vi väntar med babysimmet till nästa vecka.

aktivera en bebis

Jag har lite ont av att bara “gå hemma” på dagarna. Det är inte det att jag inte är tacksam att jag får spendera tid med lillkillen utan det är mer det att det blir lite enformigt att bara vara hemma och gå samma promenad dag efter dag. Jag har trots allt varit hemma i ett år nu (var sjukskriven i stort sett hela graviditeten) och börjar bli liiiite trött på att stirra på dessa väggar. Jag börjar även få lite dåligt samvete för lillkillen, att jag inte gör något med honom. Eller alltså, vi busar, gosar och jollrar men man vill ju gärna aktivera honom. Göra saker som är roliga för både honom och mig. Det är lite svårt med tanke på att han bara är 4 månader gammal, ju större han blir desto mer kan man göra.

Så nu går vi på familjeträffarna, vi ska börja med babysimmet, imorgon ska vi prova babyrytmik och vi har skrivit upp oss på intresse listan för babymassage. Då får både lillkillen och jag komma ut lite och träffa andra i våra åldrar. Sen ska vi försöka träffa J och lille N lite oftare. Det är ju trots allt perfekt, super trevlig mamma och bebis i samma ålder. Någon som har andra tips på vad man kan göra med en lillkille på 4 månader?

Aktiveringen här hemma består av:

  • Ligga på mage och åla på ansiktet. Kryptekniken är inte helt utvecklad ännu så lillkillen tar sig fram genom att skjuta på med benen och glida på näsan. Funkar i stort sett bara i sängen och på lekfilten.
  • Läsa Alfons-boken. Inte så mycket läsa som äta men rolig är den i alla fall. Perfekt present från farmor.
  • Gosa med senior Zebra och grisarna. Måste alltid ha ett gosedjur att suga på när han ska sova middag.
  • Leka med Alma. Äta på Alma. Klämma på Alma. Titta på Alma. Gosa med Alma. Prata med Alma. Skratta åt Alma. Vara med Alma helt enkelt.
  • Slå på gubben på babysittern. Egentligen slå alla andra leksaker på gubben på babysittern.
  • Promenera. Oftast tar vi svängen till fyrkanten (Vargöns “citykärna”) men ibland blir det en tripp ner till nordkroken (vargöns lokala badplats).

Sen blir det självklart massa gos, bus, jollrande och badade också. Även ett och annat avsnitt av Bumbibjörnana smyger sig in. En av tidernas bästa barnprogram enligt både mig och lillkillen.

Bebis och husdjur – hur de fungerar ihop

Bebis och husdjur – hur de fungerar ihop

Har förstått av diskussioner på olika forum att många funderar över hur Bebis och husdjur går ihop. Även jag funderade över detta under graviditeten så tänkte att jag kan dela med mig av vår situation.

Våra husdjur

Vi har två katter, Alma och Sprajt som är ca 3,5 år gamla. De är väldigt fästa vid oss, framför allt sambon. Alma är supersocial och ska alltid vara med, gärna så nära som det bara går. Hon ska ha all uppmärksamhet hela tiden. Hon är även väldigt smart. Hon har lärt sig själv att öppna lådor skåp och till och med dörrar här hemma. Hon vet precis vad hon inte får göra men gör det ändå för att får uppmärksamhet. Hon är ganska rädd av sig. Höga och främmande ljud är livsfarligt. Går man in med skor springer hon och gömmer sig och sambon ska helst inte ha keps på sig, för den är lite läskig.

Sprajt är vår knasboll. Han är klumpig, korkad och konstig men ack så underbar. Han har ingen uppfattning om hur stor och tung han är vilket har resulterat i flertalet trasiga lampor (han tror han får plats mellan fönstret och lampan på fönsterbrädet), otaliga dunsar i golvet då han inte riktigt haft koll på hur långt han skulle hoppa, oändligt många spyor (han äter allt, storlek,konsistens, doft och smak spelar ingen roll) och så har han lyckats trilla ur vår säng ett par gånger. Trots detta är han vääääldigt kelsjuk, mest med mig och sambon. Han älskar att krypa in i och under saker, påsar, mattor och filtar är favoriterna. Han är inte rädd för något och ääälskar mat. Tilläggas bör att detta är sambons katt, Sprajt ska vara där Tobias är hela tiden. Går Tobias på toa, sitter Sprajt utanför dörren och gnäller tills han öppnar.

Under graviditeten

Under graviditeten var båda två väldigt gosiga med mig och magen. Vissa påstår att katter (och djur i allmänhet) kan känna på sig att det är en till liten människa i magen. Av att döma hur våra katter reagerade på den växande magen så stämmer teorin i allra högsta grad. Jag funderade en del på hur det skulle bli när bebisen kom, hur skulle katterna reagera? Hur skulle bebisen reagera? Jag var mest orolig för Almas reaktion. Hon var ju så van vid att få massa uppmärksamhet och att få vara med hela tiden. Och att hon dessutom var livrädd för höga ljud kändes inte som bästa kombon med en bebis.

När det började dra ihop sig och alla bebissaker (säng, vagn, babygym osv) var på plats upptäckte jag ett problemområde jag inte tänkt på. Sprajt hade gjort alla dessa saker till sina. Han hoppade upp i vagnen, sov i spjälsängen och lekte i babygymmet. Det var katthår överallt. Jag försökte så gott jag kunde att hålla honom borta men han lyckades smita dit ändå. Detta är något vi har problem med än idag. Lägger jag inte något över vagnen kryper han in i den, dom gångerna jag har glömt det har jag fått rolla vagnen i 20 minuter för att få bort allt katthår. Babygymmet var mer omtyckt av Sprajt än av lillkillen så där anstränger jag mig inte så mycket. Leksakerna som hänger där är lite gnagda i kanterna av att Sprajt springer dit och biter i dem. Spjälsängen är lite jobbigare. Den står bredvid vår säng i sovrummet och där kan det inte vara stängt hela dagarna på grund av luftcirkulationen. Därför har jag nu virkat ett överkast så jag slipper rolla lillkillens sängkläder varje dag.

Lillkillens ankomst

När vi kom hem  med lillkillen var det ganska häftigt att se katternas reaktion. De var såååå nyfikna. Lillkillen satt och sov i bilbarnstol och vaknade inte av katternas nosande. Så fort han rörde sig flög Alma två meter upp i luften men hon var ändå tvungen att fortsätta utforska. Sprajt luktade lite, tittade lite sen gick han och gosade med sambon. Så intressant tyckte han det var.

Sprajt har fortsatt vara ganska ointresserad av lillkillen, han luktar lite på honom emellanåt men annars struntar han i honom. Han vill gärna inte vara i samma rum när lillkillen börjar gnälla. Sprajt är den första som flyr fältet. Alma däremot, hon ÄLSKAR lillkillen. Hon ska vara med honom hela tiden. Jag och sambon har blivit nedprioriterade. Så fort lillkillen börjar gnälla kommer Alma springandes till mig och jamar, som att säga att “nu är det något som är fel, du måste komma”. Så håller hon på tills jag går dit. Hon vaktar lillkillen hela tiden, ser till så att han har det bra. Hon gosar med honom, hon tvättar honom (när hon får chansen, jag brukar försöka puffa iväg henne) och har vi varit ute är det första hon gör att springa fram till lillkillen och kolla läget.

Nuläget

Det som har varit det största problemet är att båda katterna, framförallt Alma är vana vid att vara oss. De går, sitter och sover oss. VIlket inte har varit ett problem förrän nu. Alma tror ju hon kan göra likadant med lillkillen. Än så länge har det inte skett några olyckor då vi haft koll så fort Alma varit i närheten men vid några tillfällen har hon börjat sätta tassarna på honom. Då får man snabbt vara där och putta bort henne. Hon börjar förstå att hon inte får vara honom. Sen blir väl detta lättare när lillkillen blir större och själv kan putta bort henne om det gör ont tänker jag.

Den allra största omställningen har varit sovplatserna. Både Alma och Sprajt har sedan dag 1 sovit hos oss i vår säng, på oss, bredvid oss och emellan oss. När lillkillen kom in i bilden blev det ändring på det. Vi fick börja sova med stängd dörr för att inte katterna skulle hoppa upp och lägga sig hos lillkillen. Eftersom vi på natten inte kan hålla koll. Men även detta blir säkert lättare när lillkillen blir större och kan putta bort dem själv.

Avslutningsvis måste jag säga att lillkillen älskar sin nya bästa kompis Alma. Han gosar (om än liiite hårt än) med henne, skrattar åt henne och försöker smaka på hennes päls (inte till mammas förtjusning).

Så ser det ut just nu, fortsättning följer helt enkelt.

Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Amma eller inte?

Amma eller inte?

Som rubriken lyder, att amma eller inte. För vissa är svaret självklart, för andra inte är det inte lika lätt. Vissa bestämmer sig redan innan bebis ankomst att de inte ska amma, andra ska amma till vilket pris som helst.

amma

Att amma eller inte?

Jag hade bestämt mig för att jag skulle amma. Det var väl så man skulle göra, det bästa för barnet liksom. Förutsatt att min kropp försedde mig med mjölk. Reflekterade inte så mycket mer över det utan utgick mer eller mindre från att jag skulle amma. Det där med mjölken verkade ju inte vara något problem eftersom jag typ två veckor innan förlossningen började läcka som en vattenspridare.

Men så kom lillkillen, och där låg han på mitt bröst och fattade nada. Han hittade till bröstvårtan men det där med att man skulle få mat ur den var ett mysterium. I säkert 12 timmar kämpade en vrålhungrig bebis för att få mat. Vi provade allt, olika ställningar, amningsnapp, ja allt. Inget funkade. När nattskiftet på BB gick på kom det in en undersköterska som provade att låta lillkillen suga på hennes finger. Hon märkte direkt varför vi inte fått ordning på amningen. Han sög jättebra men han puttade på med tungan. Han försökt suga samtidigt som han försökte putta ut hennes finger med tungan.

 

”Kan man amma ska man amma”

Eftersom lillkillen vid det här laget var vrålhungrig fick jag handpumpa ut lite och ge på sked. Gissa om han blev nöjd. Men att hålla på så var ju inte hållbart i längden. Jag hade ju läst innan om att man kunde använda sig av olika typer av pumpar men visste inte så mycket mer än det. Vi fick höra att de hade bröstpumpar på BB men de sa till oss hela tiden att “kan man amma, ska man amma!”. Jag kände mig som världens sämsta mamma! Jag hade en bebis som var vrålhungrig och jag kunde inte göra något åt det. Vi bad upprepade gånger om att få prova att pumpa och ge på flaska men utan resultat.

När morgonskiftet gick på fick vi en ny undersköterska, tacka gudarna för henne. Det första hon sa när vi förklarade hur jobbig natten varit va “men herregud, jag ska fixa en pump nu direkt”. Sagt och gjort, in rullade en elektrisk pump och med den en flaska. Efter fem minuter vid pumpen vräkte lillkillen i sig mjölken ur flaskan. Han hade inga problem att ta flaskan.

Nu stod vi ju då med frågan, fortsätta jobba med amningen eller gå över till pump och flaska? Hade jag fått frågan direkt när det inte funkade med bröstet hade jag sagt ja till pumpen direkt. Men efter att alla barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor på BB hade präntat in att MAN SKA AMMA, så var valet inte lika lätt. Jag, i min hormonstorm, satt och grät över att jag var så hemsk som ens övervägde att inte ge mitt barn den viktiga närheten av amning. Efter mycket funderande från min sida beslöt jag mig för att pumpen nog var det bästa alternativet för lillkillen. Han behövde maten mer.

Ersättning

Pumpningen fungerade jättebra. Men de upptäckte snabbt på BB att vår lillkille var väldigt stor i aptiten, större än vad jag kunde förse honom med. Så redan på BB fick vi börja komplettera med ersättning.

Vi fixade en pump och köpte med oss ersättning hem. Efter några dagar hade ångesten över att inte amma släppt. Matstunderna var ändå väldigt nära och intima så det kändes jättebra. Sen kom ett bakslag, jag åkte på uvi och var tvungen att gå på antibiotika i 10 dagar. Antibiotikatabletterna jag fick utskrivna skulle vara OK vid amning men vi upplevde ändå att lillkillen fick ont i magen av dem. Så vi bestämde oss för att hålla upp med amningen tills kuren var över. Under tiden fick han enbart ersättning men jag fortsatte pumpa ur för att hålla igång produktionen. Trots täta pumpningar så sinade mjölken efter ett tag. Dessutom var det svårt att få tillfälle att pumpa när Tobias gick tillbaka till jobbet och jag blev ensam med lillkillen. Det blev liksom dubbelt jobb jämfört med amning.

Kort sagt, efter ca 1 månad gick vi över helt på ersättning. Skuldkänslorna över att vara en dålig mamma kom tillbaka. Men efter att ha hört från släktingar som enbart kört på ersättning och en fantastisk sjuksköterska på BVC så lugnade det sig.

 

Magknipet

Vi körde till en början med Sempers lemolac. Bara några dagar efter att vi gått över till enbart ersättning kom stormen. Magontet. Lillkillen hade sånt magknip att han gallskrek flera timmar i sträck på kvällarna. Läggningen var en mardröm. Mitt hjärta krossades totalt och skuldkänslorna gjorde sig påminda. Med råd från BVC började vi med Minifom(magdroppar), Laktulos och pysventiler. Visst blev det bättre men det blev långt ifrån bra. Semper var den ersättning de rekommenderade (och använde) på BB så vi funderade aldrig över det.

Men så läste vi lite om de olika ersättningarna på nätet, om andras erfarenheter. Vi beslutade oss för att prova Nestles NAN Sensitive  istället. Slå på trissor vilket skillnad det blev. En betydligt nöjdare bebis. Strax därefter bytte vi även märke på nappflaskorna och då blev allt ännu bättre. Idag fungerar magen prima och vi använder varken magdroppar eller Laktulos. Han kan få en pytteliten mängd Laktulos någon gång ibland när vi märker att han är lite trög i magen.

Så, att amma eller inte? Mitt råd till alla blivande mammor är att ta det som det kommer. Vår son mår hur bra som helst, har knutit an helt underbart mycket till både mig och sin pappa och blir alltid mätt och nöjd. Visst finns det för- och nackdelar med båda valen men huvudsaken är att BÅDE mamma och bebis ska må bra. Inför eventuellt kommande bebisar kommer jag likt denna gången gå in med inställningen att amma om allt funkar. MEN jag är betydligt tryggare i att båda alternativen är okej och att jag inte ska lyssna så mycket på omgivningen utan göra det som jag känner är bäst för både mig och bebisen.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

14 veckor av lycka

14 veckor av lycka

14 veckor gammal bebis.

Nyfödd bebis
Lillkillen knappt några minuter gammal. Idag är han en 14 veckor gammal bebis.

 

Idag blir lillkillen 14 veckor. Många tänker säkert “vart tog tiden vägen”, men jag är så kluven i det. Å ena sidan så undrar man verkligen var tiden tog vägen. Varje kväll förundras jag över hur jag inte fått gjort något, inte ens plockat ur diskmaskinen. Men å andra sidan känns det som att vi alltid har haft vår lilla guldklimp hos oss. Jag har svårt att minnas hur livet var utan honom. Han känns så självklar, som han alltid har funnits där. Men jag tror många nyblivna föräldrar känner igen sig i dessa känslor. Tiden går så fort, samtidigt passar man på att njuta varje minut så det känns inte som den går så himla fort just nu.

14 veckor och växer så det knakar, både på längd och i vikt. Och utvecklingsmässigt ska vi inte tala om. Det är så otroligt häftig att se hur han utvecklas. Hur han rullar över till mage, hur han försöker krypa (det är verkligen inte långt borta nu, tror helt seriöst det bara är veckor kvar), hur händerna börjar komma dit han vill och hur han häver sig upp till sittandes så fort han får chansen. Dock är det lite vingligt att sitta helt på egen hand än.

Så fort han lärde sig att rulla över till mage (för några veckor sedan) så är det inte aktuellt att ligga på rygg längre. I vagnen ska han absolut ligga på mage. Så här såg det ut när vi var ute och promenerade igår.

Nyfiken bebis.

Nyfiken i en strut.

Gissa om jag folk jag mötte skrattade när de såg det lilla huvudet kika upp över barnvagnskanten.

Nu var det läckage här, mamman måste gå och fixa.

SaveSave

SaveSave

SaveSave