Otur, definitionen av mig

Otur, definitionen av mig

Bjuder på en gammal going. Denna skrev jag för 7 dagar Trollhättan för några år sedan.

Otur, definitionen av mig. Kanske låter hårt men lite så är det. Min vardag kantas ständigt av otur. Inte sådan där grovt allvarlig otur som att mitt bankkonto blir rånat men sådan där liten irriterande otur. Den är välkänd också, jag är den kända oturs fågeln bland mina vänner och min familj. Det senaste halvåret har varit hemskt, i oturs väg så. Det började med att jag drabbades av njursten (som vården dessutom missade hela tre gånger, trots besök på vårdcentral, jourcentral och akuten), sen blev jag bortglömd av vården, man glömde ge mig besked om röntgenbilder och jag hamlade mellan läkare så ingen hade någon koll.

Efter det tog det några veckor sen blev mina nack- och ryggmuskler så överansträngda att jag drabbades av yrsel och ständig huvudvärk. Det blev många besök till sjukgymnasten. Och framåt nyår började min syn att ge sig, har alltid haft en rad olika synfel men nu bestämde ögonen sig för att de var trötta och ville göra uppror. Lagom kul. Blev ett par nya brillor, och med min tur kan ju gissa att de var jätte billiga. De var väl de stora oturs momenten de senaste halvåret. Men jag drabbas av otur dagligen, tappar nycklarna i hissen, bränner mig på ugnen, sparkar in i frysdörrar och stukar tår, sätter knivar i fötterna och ja, ni förstår lite allmän otur.

Det mest komiska i otursväg verkar alla dock tycka var den senaste lilla hjärnskakningen jag drabbades av. Det var så att jag hade precis flyttat och höll på att komma in i den nya lägenheten, den har betong golv och betong väggar. Ni börjar ana vart det här är pålägg va? Jag satt i alla fall i sängen en kväll, lurad mot väggen med datorn i knäet, så märkte jag att jag hade kasat ner en liten bit och skulle skjuta upp mig själv. Dock hade sängen åkt ut en bit från väggen så när jag satte händerna mot, vad jag trodde var sängkanten men som i själva verket var luft, dunkade huvudet rakt in i betongväggen. Blev en mysig kväll på akuten.

En annan klassiker är när jag i min gamla lägenheten en sommardag får för mig att möblera om, jag skulle flytta tv:n från den gamla tvbänken till en ny. Jag har en sådan där jätte gammal, ganska stor väldigt tjock ”tjocktv”, som dessutom råkar vara sylvass och räfflad undertill. Hur som helst, jag tar tag i tv:n, som är helt omöjlig att greppa på ett bra sätt, lyfter upp den och inser ganska snabbt att den är aningen tyngre än vad mina armar klarar av. Jag sätter ner den lite fint, med tanke på att det är just en tjock tv så ser jag självklart inte att min fot befinner sig precis där jag tänktes ställa ner tv:n. Aj. Men det slutar inte där. Med den enorma smärtan i min fot vill jag ill kvickt flytta tv:n från den, men jag inser att jag inte orkar lyfta den, så jag tänker att jag kanske kan skjuva bort tv:n från foten. Mycket bra idé. Jag skjuter sakta bort tv:n från min fot. Trycket lättnad och jag pustar ut. I ungefär en halv sekund, sen ser jag att hela foten fylls av blod. Dubbel aj. För att inte gå in på detaljer kan man väl säga som så att det va inte mycket skinn kvar på den foten. Det tog många veckor innan jag kunde gå i ett par skor utan att avlida av smärta.

Ni förstår vinkeln, mitt mellanhand borde vara otur. Men det är inget jag tänker särskilt mycket över, inte längre i alla fall. Visst, ibland blir jag lite bitter och vräker ur mig hur orättvist livet är men oftast gillar jag bara läget. Jag har accepterat att jag troligtvis är en utav de klumpigaste människorna i världen och att det där otursmolnet alltid kommer hänga lite över mig. Men det är

okej, för om jag får all otur måste det ju betyda att någon annan slipper den, eller?! Jag skrattar oftast åt mig själv, och det gör de flesta andra för den delen också. Men jag har ännu inte gett upp hoppet om att vindarna kommer vända och turens högtryck blåser min väg. Tills dess ska jag försöka att inte låta oturen vinna över mig allt för mycket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.