Inslussning – Den bästa berg- och dalbanan

Inslussning – Den bästa berg- och dalbanan

 

Jag under min första inslussning

Idag bjuder jag på en liten nostalgitripp. Det enda intressanta som händer i mitt vardag just nu är blöjbyten, flaskmatning, snorpapper, flytande föda och feberfrossa. Jag har åkt på en sjuhelvetes förkylning som försöker ta kål på mig. Den ytte pytte lilla gnutta energi jag har går åt till att försöka underhålla lillkillen. Efter en helg med feber över 39 grader så blev det ett besök till vårdcentralen idag.

Vårdcentralen jag går på ligger bredvid Högskolan Väst i Trollhättan, för att komma till vårdcentralen behöver man köra igenom campusområdet. När jag svängde in mot vårdcentralen möttes jag av stora skaror glada studenter. Vissa i färgglada Phaddertröjor och andra med färgglada “nollebrickor” kring halsen. En gnutta nostalgi infann sig och jag kände hur det drog lite på smilbanden.

Nostalgitripp

Efter besöket på vårdcentralen skulle jag förbi apoteket en sväng. Apoteket ligger mitt i stan i Trollhättan. På vägen mot centrum omsluts jag av stora grupper glada människor. De pratar, skrattar och tittar nervöst på varandra. Det drar på smilbanden igen. Man kan nästan känna hur luften är full av förväntan, nervositet och energi i grupperna. De håller ihop, varje “utbildning för sig”. För en kort sekund, medans vi väntar vid övergångsstället, känner jag mig som en av dem. Jag minns så väl hur det kändes den där första dagen. Första dagen i ny klass, första dagen på ny skola, första dagen i ny stad, den allra största första dagen som jag kan minnas. Jag väcks ur mina minnen av att folkmassorna börjar röra på sig.

De går inte så långt, på andra sidan gatan ligger en bankomat. Haha, jag kommer ihåg det här. Alla ställer sig i den flera meter långa kön för att ta ut kontanter. På min tid (för 7 år sedan) var man tvungen att ta ut kontanter av 3 anledningar.

  1. För att betala kåravgiften och få ett superhäftigt inslussningen-armband (som man var tvungen att ha för att få gratis inträde till studentpubben bland annat).
  2. För att man var hungrig och de grillade hamburgare på kåren och de tog bara kontanter.
  3. För att kunna köpa öl på studentpubben.

Jag lämnade studentgrupperna vid bankomaten och gick vidare med ett stort leende.

Första dagen

Det känns som att det var igår, ändå är det 7 år sedan jag stod där. Jag kommer ihåg hur sprängfylld av energi jag var när jag gick till högskolan den morgonen. Energisk, förväntansfull, supertaggad och lite nervös. Jag minns hur jag fick följa anvisningarna för att komma till rätt undervisningssal där de i min “klass” skulle träffas. Jag minns hur jag kom in i rummet och snabbt svepte med blicken över alla de andra i rummet. Kände alla varandra? Alla verkade ha sån koll, de lunkade in med säker stil, satte sig ner, små pratade med grannen och väntade på att hela kalaset skulle börja. Jag var varken lugn eller säker. Om man tittade riktigt noga kunde man nog se hur jag vibrerade av exaltation.

Jag var aldrig rädd, jag älskar sådana här situationer. Men nu till den stora frågan, var skulle jag sätta mig? Alla vet ju att det är här det avgörs. Ska man sätta sig mitt i den tomma ytan utan någon omkring sig och bli stämplad som “ensamvargen” som inte vill samarbeta med någon, i tre år. Eller, ska man vara den som är sådär konstig och som knör ner sig bredvid en helt främmande människa. Jag tillhör det sistnämnda slaget. Men det allra viktigaste är ju vem man sätter sig bredvid. Den personen blir ju ens nya bästa kompis, en trogna kompanjon och partner i de kommande tre åren.

Ska jag vara helt ärlig kommer jag inte ihåg personen jag satte mig bredvid. Minns varken namn eller utseende. Visserligen hoppade jag av denna utbildning efter ett halvår men den personen jag satte mig bredvid var inte den jag umgicks med i de 6 månaderna i alla fall.

Inslussning

Alla måste få uppleva en inslussning. Först vill jag bara säga att Högskolan Västs studentkår var helt fantastisk. Bemötandet och mottagandet var helt otroligt bra. Man fick snabbt en storasyster (phadder) som man kunde känna sig trygg med och som gav en mentala klappningar på huvudet som sa “ det kommer bli bra, det är ingen fara”.

Det är svårt att beskriva en inslussning. Rent tekniskt är det en rad evenemag för nya stundter med mål att introducera dem till högskolan, staden och andra studenter. Men en inslussning är sååååå mycket mer. Om du läser detta, har varit med om en inslussning och inte fattar vad jag menar, sorry, då har du gjort inslussning helt fel. Tänk dig en brant berg- och dalbana. Den där nervkittlande känslan i magen, hur du kastas mellan förväntan, kittlande rädsla, glädjefylld tyngdlöshet och framförallt en ordentlig energikick. Jag får skrivkramp, jag kan inte hitta det perfekta sättet att beskriva det här kalaset. Förutom alla roliga evenemang som anordnades så rusar alla fantastiska människor jag träffade genom huvudet.

Visdomsord

Jag fick dessutom äran att uppleva denna härliga berg- och dalbana två gånger, eftersom jag hoppade av min första utbildning (sjuksköterska) och ett år senare började plugga digitala media. Mitt råd till alla, HAR NI CHANSEN ATT DELTA I EN INSLUSSNING, GÖR DET! Nu ligger jag här i soffan och minns härliga tider och känner mig smått avundsjuk på de stunder jag mötte idag. Inslussningen ledde till att jag gick med i fler utskott, både intresseutskott och utbildningsutskott vilket har gett mig fler erfarenheter och ett brett kontaktnät.

Jag vill avsluta med att ge en bamsekram till Hanna, Gabbi, Marcus, Björn, Peter och Alexandra som lämnade fina avtryck i mitt minne. Och självklart lika stora kramar till Anna, Ester, Rickard, Joakim och Erik som jag fick äran att lära känna under min andra inslussning.

SaveSave

SaveSave

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.