Bebis och husdjur – hur de fungerar ihop

Bebis och husdjur – hur de fungerar ihop

Har förstått av diskussioner på olika forum att många funderar över hur Bebis och husdjur går ihop. Även jag funderade över detta under graviditeten så tänkte att jag kan dela med mig av vår situation.

Våra husdjur

Vi har två katter, Alma och Sprajt som är ca 3,5 år gamla. De är väldigt fästa vid oss, framför allt sambon. Alma är supersocial och ska alltid vara med, gärna så nära som det bara går. Hon ska ha all uppmärksamhet hela tiden. Hon är även väldigt smart. Hon har lärt sig själv att öppna lådor skåp och till och med dörrar här hemma. Hon vet precis vad hon inte får göra men gör det ändå för att får uppmärksamhet. Hon är ganska rädd av sig. Höga och främmande ljud är livsfarligt. Går man in med skor springer hon och gömmer sig och sambon ska helst inte ha keps på sig, för den är lite läskig.

Sprajt är vår knasboll. Han är klumpig, korkad och konstig men ack så underbar. Han har ingen uppfattning om hur stor och tung han är vilket har resulterat i flertalet trasiga lampor (han tror han får plats mellan fönstret och lampan på fönsterbrädet), otaliga dunsar i golvet då han inte riktigt haft koll på hur långt han skulle hoppa, oändligt många spyor (han äter allt, storlek,konsistens, doft och smak spelar ingen roll) och så har han lyckats trilla ur vår säng ett par gånger. Trots detta är han vääääldigt kelsjuk, mest med mig och sambon. Han älskar att krypa in i och under saker, påsar, mattor och filtar är favoriterna. Han är inte rädd för något och ääälskar mat. Tilläggas bör att detta är sambons katt, Sprajt ska vara där Tobias är hela tiden. Går Tobias på toa, sitter Sprajt utanför dörren och gnäller tills han öppnar.

Under graviditeten

Under graviditeten var båda två väldigt gosiga med mig och magen. Vissa påstår att katter (och djur i allmänhet) kan känna på sig att det är en till liten människa i magen. Av att döma hur våra katter reagerade på den växande magen så stämmer teorin i allra högsta grad. Jag funderade en del på hur det skulle bli när bebisen kom, hur skulle katterna reagera? Hur skulle bebisen reagera? Jag var mest orolig för Almas reaktion. Hon var ju så van vid att få massa uppmärksamhet och att få vara med hela tiden. Och att hon dessutom var livrädd för höga ljud kändes inte som bästa kombon med en bebis.

När det började dra ihop sig och alla bebissaker (säng, vagn, babygym osv) var på plats upptäckte jag ett problemområde jag inte tänkt på. Sprajt hade gjort alla dessa saker till sina. Han hoppade upp i vagnen, sov i spjälsängen och lekte i babygymmet. Det var katthår överallt. Jag försökte så gott jag kunde att hålla honom borta men han lyckades smita dit ändå. Detta är något vi har problem med än idag. Lägger jag inte något över vagnen kryper han in i den, dom gångerna jag har glömt det har jag fått rolla vagnen i 20 minuter för att få bort allt katthår. Babygymmet var mer omtyckt av Sprajt än av lillkillen så där anstränger jag mig inte så mycket. Leksakerna som hänger där är lite gnagda i kanterna av att Sprajt springer dit och biter i dem. Spjälsängen är lite jobbigare. Den står bredvid vår säng i sovrummet och där kan det inte vara stängt hela dagarna på grund av luftcirkulationen. Därför har jag nu virkat ett överkast så jag slipper rolla lillkillens sängkläder varje dag.

Lillkillens ankomst

När vi kom hem  med lillkillen var det ganska häftigt att se katternas reaktion. De var såååå nyfikna. Lillkillen satt och sov i bilbarnstol och vaknade inte av katternas nosande. Så fort han rörde sig flög Alma två meter upp i luften men hon var ändå tvungen att fortsätta utforska. Sprajt luktade lite, tittade lite sen gick han och gosade med sambon. Så intressant tyckte han det var.

Sprajt har fortsatt vara ganska ointresserad av lillkillen, han luktar lite på honom emellanåt men annars struntar han i honom. Han vill gärna inte vara i samma rum när lillkillen börjar gnälla. Sprajt är den första som flyr fältet. Alma däremot, hon ÄLSKAR lillkillen. Hon ska vara med honom hela tiden. Jag och sambon har blivit nedprioriterade. Så fort lillkillen börjar gnälla kommer Alma springandes till mig och jamar, som att säga att “nu är det något som är fel, du måste komma”. Så håller hon på tills jag går dit. Hon vaktar lillkillen hela tiden, ser till så att han har det bra. Hon gosar med honom, hon tvättar honom (när hon får chansen, jag brukar försöka puffa iväg henne) och har vi varit ute är det första hon gör att springa fram till lillkillen och kolla läget.

Nuläget

Det som har varit det största problemet är att båda katterna, framförallt Alma är vana vid att vara oss. De går, sitter och sover oss. VIlket inte har varit ett problem förrän nu. Alma tror ju hon kan göra likadant med lillkillen. Än så länge har det inte skett några olyckor då vi haft koll så fort Alma varit i närheten men vid några tillfällen har hon börjat sätta tassarna på honom. Då får man snabbt vara där och putta bort henne. Hon börjar förstå att hon inte får vara honom. Sen blir väl detta lättare när lillkillen blir större och själv kan putta bort henne om det gör ont tänker jag.

Den allra största omställningen har varit sovplatserna. Både Alma och Sprajt har sedan dag 1 sovit hos oss i vår säng, på oss, bredvid oss och emellan oss. När lillkillen kom in i bilden blev det ändring på det. Vi fick börja sova med stängd dörr för att inte katterna skulle hoppa upp och lägga sig hos lillkillen. Eftersom vi på natten inte kan hålla koll. Men även detta blir säkert lättare när lillkillen blir större och kan putta bort dem själv.

Avslutningsvis måste jag säga att lillkillen älskar sin nya bästa kompis Alma. Han gosar (om än liiite hårt än) med henne, skrattar åt henne och försöker smaka på hennes päls (inte till mammas förtjusning).

Så ser det ut just nu, fortsättning följer helt enkelt.

Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur
Bebis och husdjur

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

One thought on “Bebis och husdjur – hur de fungerar ihop

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.