Amma eller inte?

Amma eller inte?

Som rubriken lyder, att amma eller inte. För vissa är svaret självklart, för andra inte är det inte lika lätt. Vissa bestämmer sig redan innan bebis ankomst att de inte ska amma, andra ska amma till vilket pris som helst.

amma

Att amma eller inte?

Jag hade bestämt mig för att jag skulle amma. Det var väl så man skulle göra, det bästa för barnet liksom. Förutsatt att min kropp försedde mig med mjölk. Reflekterade inte så mycket mer över det utan utgick mer eller mindre från att jag skulle amma. Det där med mjölken verkade ju inte vara något problem eftersom jag typ två veckor innan förlossningen började läcka som en vattenspridare.

Men så kom lillkillen, och där låg han på mitt bröst och fattade nada. Han hittade till bröstvårtan men det där med att man skulle få mat ur den var ett mysterium. I säkert 12 timmar kämpade en vrålhungrig bebis för att få mat. Vi provade allt, olika ställningar, amningsnapp, ja allt. Inget funkade. När nattskiftet på BB gick på kom det in en undersköterska som provade att låta lillkillen suga på hennes finger. Hon märkte direkt varför vi inte fått ordning på amningen. Han sög jättebra men han puttade på med tungan. Han försökt suga samtidigt som han försökte putta ut hennes finger med tungan.

 

”Kan man amma ska man amma”

Eftersom lillkillen vid det här laget var vrålhungrig fick jag handpumpa ut lite och ge på sked. Gissa om han blev nöjd. Men att hålla på så var ju inte hållbart i längden. Jag hade ju läst innan om att man kunde använda sig av olika typer av pumpar men visste inte så mycket mer än det. Vi fick höra att de hade bröstpumpar på BB men de sa till oss hela tiden att “kan man amma, ska man amma!”. Jag kände mig som världens sämsta mamma! Jag hade en bebis som var vrålhungrig och jag kunde inte göra något åt det. Vi bad upprepade gånger om att få prova att pumpa och ge på flaska men utan resultat.

När morgonskiftet gick på fick vi en ny undersköterska, tacka gudarna för henne. Det första hon sa när vi förklarade hur jobbig natten varit va “men herregud, jag ska fixa en pump nu direkt”. Sagt och gjort, in rullade en elektrisk pump och med den en flaska. Efter fem minuter vid pumpen vräkte lillkillen i sig mjölken ur flaskan. Han hade inga problem att ta flaskan.

Nu stod vi ju då med frågan, fortsätta jobba med amningen eller gå över till pump och flaska? Hade jag fått frågan direkt när det inte funkade med bröstet hade jag sagt ja till pumpen direkt. Men efter att alla barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor på BB hade präntat in att MAN SKA AMMA, så var valet inte lika lätt. Jag, i min hormonstorm, satt och grät över att jag var så hemsk som ens övervägde att inte ge mitt barn den viktiga närheten av amning. Efter mycket funderande från min sida beslöt jag mig för att pumpen nog var det bästa alternativet för lillkillen. Han behövde maten mer.

Ersättning

Pumpningen fungerade jättebra. Men de upptäckte snabbt på BB att vår lillkille var väldigt stor i aptiten, större än vad jag kunde förse honom med. Så redan på BB fick vi börja komplettera med ersättning.

Vi fixade en pump och köpte med oss ersättning hem. Efter några dagar hade ångesten över att inte amma släppt. Matstunderna var ändå väldigt nära och intima så det kändes jättebra. Sen kom ett bakslag, jag åkte på uvi och var tvungen att gå på antibiotika i 10 dagar. Antibiotikatabletterna jag fick utskrivna skulle vara OK vid amning men vi upplevde ändå att lillkillen fick ont i magen av dem. Så vi bestämde oss för att hålla upp med amningen tills kuren var över. Under tiden fick han enbart ersättning men jag fortsatte pumpa ur för att hålla igång produktionen. Trots täta pumpningar så sinade mjölken efter ett tag. Dessutom var det svårt att få tillfälle att pumpa när Tobias gick tillbaka till jobbet och jag blev ensam med lillkillen. Det blev liksom dubbelt jobb jämfört med amning.

Kort sagt, efter ca 1 månad gick vi över helt på ersättning. Skuldkänslorna över att vara en dålig mamma kom tillbaka. Men efter att ha hört från släktingar som enbart kört på ersättning och en fantastisk sjuksköterska på BVC så lugnade det sig.

 

Magknipet

Vi körde till en början med Sempers lemolac. Bara några dagar efter att vi gått över till enbart ersättning kom stormen. Magontet. Lillkillen hade sånt magknip att han gallskrek flera timmar i sträck på kvällarna. Läggningen var en mardröm. Mitt hjärta krossades totalt och skuldkänslorna gjorde sig påminda. Med råd från BVC började vi med Minifom(magdroppar), Laktulos och pysventiler. Visst blev det bättre men det blev långt ifrån bra. Semper var den ersättning de rekommenderade (och använde) på BB så vi funderade aldrig över det.

Men så läste vi lite om de olika ersättningarna på nätet, om andras erfarenheter. Vi beslutade oss för att prova Nestles NAN Sensitive  istället. Slå på trissor vilket skillnad det blev. En betydligt nöjdare bebis. Strax därefter bytte vi även märke på nappflaskorna och då blev allt ännu bättre. Idag fungerar magen prima och vi använder varken magdroppar eller Laktulos. Han kan få en pytteliten mängd Laktulos någon gång ibland när vi märker att han är lite trög i magen.

Så, att amma eller inte? Mitt råd till alla blivande mammor är att ta det som det kommer. Vår son mår hur bra som helst, har knutit an helt underbart mycket till både mig och sin pappa och blir alltid mätt och nöjd. Visst finns det för- och nackdelar med båda valen men huvudsaken är att BÅDE mamma och bebis ska må bra. Inför eventuellt kommande bebisar kommer jag likt denna gången gå in med inställningen att amma om allt funkar. MEN jag är betydligt tryggare i att båda alternativen är okej och att jag inte ska lyssna så mycket på omgivningen utan göra det som jag känner är bäst för både mig och bebisen.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

One thought on “Amma eller inte?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.